Hatets språk
Islamofobi eller anti-islamism? Det ena begreppet antyder en välorganiserad, medveten hatideologi mot en specifik grupp, medan det andra som målar upp bilden av en irrationell rädsla eller avsky mot muslimer. Frågan om vilket begrepp vi använder är oavsett i min mening helt sekundär där till kärnan - rasism mot muslimer.. Det hat vi bevittnar i Sverige år 2026 bottnar i vanföreställningar och en aggressivt spridd propaganda riktad mot en påhittad fiende. Låt oss istället fokusera på hur denna form av rasism har blivit normaliserad och accepterad i det svenska samhället.
För att testa din uppfattning om du tvekar på allvaret i hatet mot muslimer, eller misstänker att det är ett "vänstervridet" påfund, överväg då följande scenario:
Ett av Sveriges största politiska partier:
- Uppmuntrar till bränning av Talmud och Toran.
- Hävdar på sociala medier att en person aldrig kan vara genuint svensk om den också är jude.
- Anser att Hanukkah inte hör hemma i Sverige.
- Försöker aktivt förhindra byggandet av synagogor.
- Skriver att det inte är en konspirationsteori att judar försöker ta sig in i Sverige för att byta ut oss en efter en i ett så kallat "folkutbyte".
Låter detta som rasism? Om ditt svar är ja, då är vi överens.
Varför är Islam då så läskig för Svenskar?
Vår främlingsfientlighet grundas i basala, nästan löjeväckande rädslor för det vi inte förstår – kulturskillnader som yttrar sig i allt från mat och traditioner till språk (ibland ända ner på alfabetet), kläder och utseende. Vi är fundamentalt ointresserade av andra folk och perspektiv i Sverige, en brist som vårt skolsystem har bidragit till. Vi tenderar att dela in världen i tydliga "fakta" som härrör från västliga källor, medan vi nekar eller ignorerar andra. Vi har låtit en intellektuell och mänsklig järnridå falla över oss.
Vår självbild som demokratiskt, feministiskt, sekulariserat och lärt samhälle på civilisationens topp utmanas i mötet med andra. Vi tenderar att se ned på andra och misslyckas helt med att objektivt utvärdera och se nyktert på vårt eget samhälles fel och brister. Vi missar andra perspektiv och är oförmögna att tro att andra kulturer, där religion står mer i fokus för det dagliga livet, skulle kunna erbjuda en existens av samma värde, och ännu mindre att de skulle kunna lära oss något.
Säkerligen ligger ett slags mindervärdeskomplex, som jag inte ämnar analysera djupare nu, till grund för detta. Och det med rätta. Den muslimska världen låg före på många områden som Väst idag desperat försöker omtolka historien kring – från algebra och de första universiteten till sjukhus, hygien och navigation.
Skuldkänslor kan vara en annan faktor. Många muslimska länder har plundrats av Väst under imperialismen och utnyttjas idag, i neokolonialismens era, för sina naturresurser och i krig. Detta skapar flyktingströmmar som söker trygghet närmare imperiets centra, inklusive Sverige.
Kristendomens arv
Ett annat indirekt spår som kanske leder till insikt är att svenskarnas fientliga inställningar kan härledas till de kristna korstågen och kristendomens nedvärderande, narcissistiska anspråk på att äga och kontrollera det heliga landet. Detta står i kontrast till islam, som predikar att alla tre abrahamitiska religioner kan leva i fred och samspel i Jerusalem och Palestina.
Islam skuldbeläggs även ofta i konflikter, trots dess stora mångfald och historiskt sett mindre roll i världskonflikter jämfört med kristendomen. Om rädslan vore rationell skulle kristendomen, baserat på historiska konsekvenser, möta större fruktan än vad andra trosinriktningar gör idag. Denna irrationella rädsla och hat mot Islam drivs av rasistiska grupper som säljer in inbillade hot.
Spöken
Fabricerade fiender ("spöken" som "islamisering" eller "invandrarkriminalitet") är en avledning från komplexa, strukturella samhällsproblem som ojämlikhet och systemfel. Likt många andra samhällen så omdirigerar den allmänhetens legitima ilska mot kapitalägare och makthavare till en yttre fiende. Genom att piska upp rädsla mot muslimska invandrare (eller alla invandrare för den delen) hindras folklig solidaritet och gemensam kamp. Detta splittrar potentiella allianser och tillåter de verkliga makthavarna att ostört ackumulera rikedom. Socioekonomisk klasskamp byts ut mot fabricerad kulturkrigföring. När man pekar ut en yttre syndabock undviker man svåra politiska lösningar och skapar en falsk gemenskap hos missnöjda. Känslor prioriteras över förnuft för att bibehålla en irrationell dynamik.
Islam får därför spela skurk i ett politiskt spel, liknande Kalla Krigets retorik, vilket orsakar stort lidande. Detta narrativ stöds av geopolitiska intressen, inklusive de kopplade till globala resurser och idén om "Greater Israel" som Väst givit sig fan på ska stödjas även om det gång på gång skapar GROVA folkrättsbrott - vårt Manifest Destiny 2.0.
Men jag tror vi kommer se brytpunkten i de kommande åren. Många svenska barn växer upp med vänner som är muslimer, de ser att de är människor som vilka andra som helst och vanföreställningarna som SD propagerar kommer inte finna samma skrymslen och vrår att gro i när sanningen står framför oss. Men för det så måste vi slåss för att bevara att alla får stanna i Sverige. Deporteringar och utvisningar hotar Sveriges framtid och våra barns samhälle. Det enfaldiga samhälle som SD drömmer om måste ruttna bort i skuggan av det mångfaldiga samhälle vi kan skapa.
